Vi är inte sånna som i slutet får varann.

 



Å jag våga aldrig hålla din hand

 
Har varit ganska glad den senaste veckan. Läst mycket, drömt om framtiden och: längtat till skolan (rutiner, matematik, nej jag skojar inte, politiska diskussioner och att träffa vännerna varje dag, åh).
 
 
Har planterat minirosor i ny och fin kruka som ni hittar på min fönsterbräda, bakom min spetsgardin.
 


Sett ut såhär när jag strosade runt i Göteborg med Emelie en eftermiddag. Med ny kjol från Oasap, blus från Monki och mina fina Vans på fötterna. Jackan åkte av så fort jag kom utanför dörren.

 
Satt upp två små hyllor i mitt rum, gjorde den ena till min Håkan-hylla ↑ ♥



Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort




Om att vara feminist och att våga ta kampen.

 
Jag är 17 år. Skulle väl definiera mig själv som: tonåring, dotter, syster, svensk, studerande, mammakär, hyfsat intelligent, ordentlig, oftast glad & positiv. Jag gillar att läsa, vara med vänner, fotografera, träna, skratta. Läser samhällsvetenskapliga programmet med inriktning beteendevetenskap på gymnasiet och diskuterar hemskt gärna allt som rör samhälle, människor och politik. Och så är jag feminist.
 
Att vara feminist innebär att man står bakom åsikten att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, vilket förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet. Vi är inte där än. Inte när löneskillnaderna mellan kvinnor och män är så pass stora att kvinnor arbetar gratis från klockan 15:51 varje dag, när kvinnor konsekvent tar ut den stora majoriteten (83%) av all föräldraledighet och därigenom får en försämrad status på arbetsmarknaden, när det anmäls över 6000 försök till våldtäkt/våldtäkter/grova våldtäkter varje år (det är fler än 16 stycken per DAG), som i 98% av fallen gäller män som förövare (källa). När normerna för att vara flicka och pojke, kvinna och man, skiljer sig så mycket åt. Påstå inte att vi inte har några patriarkala strukturer i vårt svenska samhälle. Det kryllar av dom.
 
År 2006 och 2007 var Sverige bäst i världen på jämställdhet, 1:a på rankinglistan. 2008 rankades vi 3:a i världen för att sedan, 2009, hamna på 4:e plats, där vi legat sen dess. Vi går bakåt i utvecklingen! Detta enligt The Global Gender Gap Report 2012 (länk), en rapport som publiceras årligen av The World Economic Forum, en oberoende internationell organisation. Jag påstår på inga vis att jämställdheten i Sverige är en fullständig katastrof. Inte alls. Jag menar, på pappret har män och kvinnor i alla fall samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter här. Det kan ställas mot resten av världen, där en majoritet av alla kvinnor inte har några rättigheter som ens kan jämföras med vad männen i samma land har.
 
Men det handlar inte om att jämföra sig med länder som Pakistan, Yemen, Chad, Saudiarabien och Syrien (för att nämna dom fem länder som 2012 ligger längst ner på TWEFs rankinglista). Det handlar om att jämföra sig med idealet - att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, vilket förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet. Det handlar om att våga ta kampen för idealet.
 
Det ska påpekas att detta handlar lika mycket om strukturer som om attityder. Det handlar lika mycket om att samhället, och det inkluderar män, måste stå upp för oss kvinnor, som att vi kvinnor måste stå upp för oss själva. Tjejer, vi måste höja våra röster för att höras!
 
Visst har vi kommit långt. För 100 år sen hade vi kvinnor inte ens rösträtt här i Sverige (hur sjukt är inte det?). Men det är dags att ta nästa steg. Det är dags för grundlig förändring. Det är dags för en feministisk röst i maktens korridorer - dags att rösta in Feministiskt Initiativ i Sveriges riksdag!
 
Mahatma Gandhi sa en gång "Du måste vara den förändring du önskar se i världen". Därför tänker jag ta kampen. Bryta normer, ifrågasätta, stå upp för mig själv och oss kvinnor, dela med mig av och uttrycka mina åsikter och bryta ner dom patriarkala strukturerna i vårt samhälle. Därför tänker jag rösta på Feministiskt Initiativ i riksdagsvalet 2014. Våga ta kampen och gör det du också! - Ut med rasisterna - in med feministerna!



Att cykla på landsvägar.

 



Mitt lilla krypin.

 
Väggen vid sängen i mitt lilla rum har blivit så himla fin. Numera pryder en karta över vår värld, en ljusslinga, min kånken, en hatt och en superduperfin stickad tröja (som jag köpte på Gekås i Ullared häromdagen) väggytan. Några fler fotografier ska upp innan hörnan är komplett men åh, vad jag tycker om detta ↑ .



Sjuttonde juli.

 
Har haft en perfekt semesterdag med familjen. Fantastiskt väder, bad i Vänern, sand mellan tårna och grillade, hemmagjorda, burgare till middag. 



Sen kom förvandlingen, den stora ljusa sommaren

 



Tankar som ska få lov att tänkas, drömmar som ska få lov att drömmas.

 
Sommarlovet är i full gång, vilket för mig innebär planer som ska genomföras, tankar som ska få lov att tänkas, drömmar som ska få lov att drömmas. Att tjäna en slant på att sälja jordgubbar utanför ICA, titta på serier när det regnar och somna i solen när det inte gör det. Träffa vänner som jag egentligen ser alldeles för sällan, förundras över att solen, trots att klockan är midnatt, inte riktigt lämnat oss åt mörkret än, upptäcka ny musik, klinka gitarr, lösa sudoku, låna kilovis med böcker på nyrenoverade biblioteket i Skövde, fotografera.